idag har min son födelsedag ,så ikväll skall vi hem till honom. Kul. När jag börjar skriva vet jag knappt vad jag skall skriva om, sen bara kommer det.Men idag har jag tänkt på ensamhet. DEt har väl alla känt ibland, eller hur.Ensamhet och utanförskap. Det kvittar hur jag ser ut och hur jag än klär mig , jag känner mig ofta utanför. Var det något som började när jag vaR LITEN? JAG VET INTE. Då ,när jag var liten grunlades mitt godissug. Kom jag hem från skolan och var ledsen fick jag en peng av mor och kunde springa och handla godis. Och än idag när jag är lesen vill jag ha godis. Tröst. Ensamhet är inget man talar högt om, det är lite fult, man skäms lite,eller hur?Utanförskap också. varför det är så har jag undrat mycket över. Att ha någon att våga prata med allt om, det är få förunnat. Jag har en enda jag kan göra det med ;Ja kanske 2) och det är min man. Jag har haft en sån tur i livet när jag mötte honom. han är nog den ende som vet allt om mig. Jo kanske min dotter också.