jag satt och slöläste andras bloggar när jag såg en om hundar. Då kom jag ihåg när jag var ung ca 16 år och skulle gå till affären åt  mor. Jag vet alla säger mamma idag men det är fel för mig, hon var mor. Jag skulle ta vår hund med,Pia. Jag gick till den närmaste affären, band Pia utanför och gick in. Då hade dom inte vad jag skulle ha. Nähä då fortsätter jag till nästa affär som bara är 100 m bort. okey jag köpte vad jag skulle ha och gick hemåt. Halvvägs råkar jag vända på huvudet och vem ser jag om inte PIA. Hon vblev så glad när jag såg henne , hennes lilla svans viftade runt. Vad dum jag kände mig, jag hade inte alls saknat henne! Undrar vad hon tänkte när jag kom ut och bara gick vidre.

NU är det höst. Ingen som bor här kan tvivla på det . Igår regnade det hela dagen , på kvällen åskade det och i natt blåste det upp till storm.Som hålller i sig ännu. Jaja det är bara någon vecka sen som jag satt och solade en hel eftermiddag. Jag har tidigare berättat om mitt intresse vid symaskinen och jag har ett par exempel idag att visa er. Håll till godo, jag hade skoj när jag gjorde dom. Jag har nästan alltid skoj när jag sitter vid symaskinen.

 Idag är jag faktiskt trött.Då blir jag alltid orolig- Håller jag jag på att bli sjuk? Sjukdom slår hårdare mot en som har parkinson,än andra . Jag kan knappt klara mig själv, och det är hemskt!Men jag har en snäll man som tur är. Men det är inte riktigt bra, att bli för beroende av sin man. Tyvärr. Det är en man jag vill ha och ingen vårdare. Man får vara glad så länge man kan klara sig någorlunda själv. Jag har blivit så  bra sen jag fick en ny höftled. Jag kunde inte gå innan, men nu kan jag. Inte undra på, höftleden var helt krossad, mycket värre än läkarna sett på röntgen.  Nej alla kan vara trötta ibland utan att det behöver vara något.Men jag har varit med om så mycket så det är precis som om jag inte får vara för glad för då händer något. Men man får inte tänka så, man skall tänka positivt. och det gör jag 360 dagar om året. Dom sisia fem pratar vi inte om

 Här har jag några foto på mina barnbarn som skall komma och julpyssla här

Idag har jag gjort svartvinbärslikör. Nu skall det bara stå o gotta sig till jul ungefär. Det har blivit tradition sen vår dotter köpte en vinbärsbuske. Snapsen är redan klar.På svart vinbär alltså.Det hör också till julbordet. Vi brukar fira jul med dottern med man och barn och vartannat år med  sonen och hans familj också.Det var tidigt att prata om julen, ja jag vet, Men livet är en planering, eller hur. Innan jul brukar barnbarnen komma hit en lördag eller söndag på pyssel. Det tycker alla är skoj. I år hade  jag tänkt mig att vi skall göra lite godis . Knäck och ischoklad och kanske chokladbollar också. Annars har vi haft olika "stationer" På någon kunde man göra smällkarameller och på en annan änglar av staniolpapper tex.  Det är uppskattat Dom har redan börjat fråga om vi skall ha julpyssel i år igen? Och det klart vi skall. Men det hinner blåsa många stormar innan det blir jul. Jag bor så långt söderut man kan komma här i Sverige så det brukar vara en grön jul. Men mig kvittar det . När jag drar ner persiennerna och sätter på Kalle Anka  : DÅ är det jul för mig. Men det klart, snö vore roligt för barnen i alla fall.

 Nu skall jag berätta något konstigt som jag kom att tänka på- Vi har varit påsemester i Turkiet 2 ggr. Första gången träffade vi ett annat par från vår hemstad som vi hade trevligt med. Vi gick ut och åt på kvällarna ihopa och låg och solade på dagen tillsammans. Ja vi trivdes ihop Sen åkte vi hem och ni vet hur det är . Man skall träffas och jag vet inte allt, men därav blev inget , Tiden gick och snart hade det gått 2 år och vi tänkte resa ner till samma ställe igen. Vi trivdes bra där.  En av dom första kvällarna satt vi på balkongen och njöt av den varma kvällen. Men vem tror ni kom och gick förbi (vi bodde på 1:a vån.) om inte samma par som  sist. Så vi hade lika trevligt nu  ihop, hela veckan. Men vad liten världen är. INte sant. Hur stor är sannolikheten att sånt händer?

          Jag kom att tänka på beroende idag när jag satte mig här. Fast det är 6-7 år den jag slutade röka , så kan jag fortfarande känna begäret. Är det klokt?Särskilt när något kör ihop sig, eller när jag riktigt skall koppla av. Men jag är glad att jag kunde sluta. Riktigt stolt faktiskt, särskilt med tanke på att min svärson( ja michelle, det är din pappa) sa , att jag var den sista han trodde skulle sluta röka! Då tänkte jag att nu sjutton, nu var det tid. Sen jag slutade har jag inte varit riktigt förkyld någon gång. Förut hade jag lunginflammationer flera gånger per år.  Men jag ångrar inte ett bloss, för det var gott. Att sitta med en kopp kaffe och en cigarett ,det var toppen.  Men jag fick KOL och astma o allergi så det är tur att jag kunde sluta.  Sen har man ju andra beroende också tyvärr. Choklad tex. MMMMMmarabo, det är väl gott.  Och kex har blivit ett måste för mig. Jag vill ha något att  knapra  på, på kvällen.  Och sen är det vin. Ja beroende och beroende. DEt kan ju diskuteras.  Men det är gott med vin. Jag har inte börjat dricka vin förrän en 4-5 år sen. Och SEX  är väl ett trevligt beroende. jag har säkert fler men kommer inte på mer nu

Nu sitter jag här igen i arla morgonstund,som skall ha guld  mund. Jag ,datorn och 1 kopp kaffe, då är livet bra. Jag kom osökt att tänka på Nils Ferlin och hans dikt ovan. Sen går tankarna till  mor ,som alltid sa att viskulle komma att på  bildtelefon. Det har vi nu. vi skojade att man alltid fick vara fin i håret när man svarade. Hon hängde med bra i tiden. Jag mins på 60 eller början på 70 talet som det fanns en tidning  som hette HENNES. Ialla fall var dom först i Sverige ( tror jag) med en snygg o anständig nakenbild på en kille. Jag trr att det var Burt Lachester(blev det rätt stavat?)Och så berättade jag det för mor. Vet ni vad hon sa? Jo att "det var på tiden"DEt tyckte jag var tufft det var ju an annan syn på allt då.